Hallandspostens neutralitet & saklighet?

Här i Halmstad har vi haft en händelse som uppenbarligen upprört HP till den milda grad, och då i synnerhet dess politiske redaktör Mattias Karlsson, att man i ett stort antal sidor på ledarplats, debattsidor och i redaktörens kolumn, gått till våldsamt angrepp på händelsens upphovsman, Jan Widiksson. Dessutom har man haft ett flertal artiklar om detta på nyhetssidorna, flera gånger med helt uppslag, alltså två helsidor.

JW tog sig för ett par år sen friheten att ordna så att någon fällde tallarna i den strandskog som låg mellan hans tomt och havet.Det är ostridigt att så skett eftersom man nu ser en öppen gata på platsen. HP har såvitt jag förstår, sett det som en av sina viktigaste uppgifter att delge sina läsare alla detaljer i detta, som de skriver, ”samhällsfarliga” brott mot oss medborgare. I samband med att rättegången skulle starta, startade man detaljerade skildringar av det påstådda brottet.

Till sist tyckte jag det hela liknade förföljelse från HP´s sida, och skrev en insändare där jag ifrågasatte om man kan kallas ”samhällets fiende” om man sågar ner ett antal tallar i en strandskog. Jag visade dessutom på ett av mig taget foto där Kommunen gjort precis samma sak några hundra meter från JW+s tomt. Jag undrade också om det inte fanns ärenden av betydligt viktigare dignitet att ge så omfattande publicitet.

Min insändare kom naturligtvis inte in i tidningen. Inte någon annans heller, såvitt jag sett. Men, döm om min förvåning när det den 9 oktober dök upp en insändare av Cecilia Roos med ungefär samma undran som jag påtalat, fast i lite mildare ton än den jag använt! Här hade t.o.m. HP genom sin redaktionschef Michael Ahlberg trätt in till försvar av tidningens skriverier och hävdar att de skildrat ärendet både sakligt och neutralt. Efter Cecilia Roos insändare skrev jag en ny där jag påpekade att hon inte är den enda som tycker att det måste finnas ärenden av högre dignitet att ge så mycket publicitet. Inte heller denna gång tog HP in den.

Nu har jag nyligen läst ett inlägg i HP som Helena Spolén skrivit, där hon som god vän till Jan Widiksson påtalar att tidningens skriverier måste betraktas som ren personförföljelse, vilket jag till 100% håller med henne om. Plötsligt har ärendet upphöjts till chefredaktörsnivå med lika krystat försvar som det redaktionschefen nyligen åstadkom.

Ett tag trodde jag att ingen annan mer än jag reagerade på HP´s skriverier, men till min glädje har jag på senare tid fått bekräftat att flera andra ser på tidningens förföljelse på samma sätt som jag gör.

Här nedan kopierar jag in min första insändare i ärendet.

Till HP´s insändarsida

Jag har alltid trott att Ledarsidorna i en tidning skall spegla tidningens syn på olika samhällsfrågor. I HP´s fall enligt egen utsago som ”Oberoende liberal”. Nyhetsjournalistik brukar man hitta under andra rubriker och sidor i tidningar. Detta tycks inte i nuläget gälla Hallandsposten. Här låter man sin politiske ledarskribent Mattias Karlsson i typisk kvällstidningsstil ägna sig åt vad jag tycker är ren personförföljelse och upphöja vad som sannolikt för de flesta Halmstadbor är en relativt oviktig sak till ett samhällsfarligt brott. Jag syftar på Jan Widikssons påstådda trädfällning i Tylösand. Av Karlsson kallad skövling.

Redan den 28/9 2018 skrev Karlsson, visserligen i sin kolumn och inte på ledarsidan, att ”Han (JW) är inte bara strandskogens fiende, utan även hela samhällets”. Han låter dessutom bilan falla och utfärdar sin dom genom att skriva att ”skuldfrågan i stort sätt borde vara klar då W. själv har erkänt”. Märkligt av en av tidningens ledande skribenter som rimligen borde känna till att ingen är skyldig förrän en dom är utfärdad, och att ett erkännande inte kan ligga till grund för en dom utan säker teknisk eller annan oförvitlig bevisning. Sen dess har vi vid upprepade tillfällen kunnat läsa Karlssons skriverier om det som enligt honom tycks vara ett folkbrott med förödande samhällskonsekvenser. Han har t.o.m. lyckats komma över protokoll från polisförhören med JW och återger dessa ord för ord. Om jag minns rätt, på tidningens ledarsida. I dagens tidning (3/9-20) skriver han ånyo i sin kolumn om den s.k. skövlingen att ”det är äntligen dags för domstolen att säga sitt”. Själv har han ju utfärdat sin dom, men tycks inte längre vara lika säker på att domstolen delar hans uppfattning, och avslutar med att slå fast ”Det skall inte löna sig att fälla kommunal strandskog i Tylösand.” Den åsikten håller jag fullständigt med Mattias Karlsson om.

När det gäller omfattningen av ”skadan” av trädfällningen ställer jag mig frågan: Hur kan värdet av dessa träd uppgå till 20 Mkr? En vän till mig som är ganska stor skogsägare uppger att kostnaderna för att nyplantera skog på ett kalhygge ligger i spannet 30,000 – 40,000 kronor/ha. En annan fråga man ställer sig är: Hur kan Kommunens företrädare Roland Larsson fälla en så hård dom över de misstänkta när Kommunen själva ”skövlat” strandskog inte så långt från JW:s tomt? Vem som helst kan se detta när man går på Prins Bertils stig rakt ner i förlängningen av Villavägen i Frösakull. För flera år sen höggs alla träd ner där, och ingen återplantering skett. Trots att Kommunen nu hävdar att strandskogen är mycket viktig för att förhindra sandflykt från dynerna. Jämför min bild från kommunens tomt och den över JW´s tomt, som varit införd i HP ett par gånger. Undrar f.ö. hur kommunen tänkte i detta avseende när man för ett antal år sen brände ner all tallskog mellan dynerna och villorna i Frösakull. Var inte sandflykten lika viktig då?

Jag delar också till fullo Mattias Karlssons och andras åsikt att ingen ostraffat skall kunna ta sig friheten att göra åverkan på andras egendom, vare sig den är privat eller samhällsägd, men att uppförstora en händelse som den ovan beskrivna till samhällsfarlig, det är att förringa och nedvärdera andra i vår närhet betydligt allvarligare problem.

Kenne Stjernquist

Epilog:

Jan Widiksson dömdes inte som skyldig till avverkningen, utan endast för ”Anstiftan till olovlig åverkan på annans egendom”

Lämna ett svar Avbryt svar