Nä, bensin & olja var egentligen inte vår bransch. Tankarna på att starta en möbelfabrik för tillverkning av soffgrupper, växte sig allt starkare. Bertil Reivall som vi genom Fina lärt känna väl, var intresserad av våra idéer, om hans son Peter fick vara med. Vid en kräftskiva på en ö i Mälaren, tog vi beslutet att genast dra igång projektet.
Vi var överens om att vi behövde en stor kund som kunde köpa en stor volym soffor, så vi fick låga overheadkostnader per tillverkad enhet, annars skulle vi inte klara konkurrensen från importen.
KF och IKEA var de enda tänkbara alternativen. Vi fastnade för IKEA!
Jag, som var uppvuxen i Älmhult, fick uppdraget att kontakta IKEA
Lika bra att skrida till verket. Morgonen efter kräftskivan satt Curt och jag på vårt lilla kontor och diskuterade gårdagens beslut. Med Curt på andra sidan skrivbordet ringde jag upp IKEA och bad att få tala med inköpschefen soffor. Han var bortrest, men inköparen Bengt Svensson tog emot samtalet
Jag förklarade att vi bestämt oss för att starta en sofftillverkning, och att vi behövde en stor kund, typ IKEA.
Är ni intresserade? Jo, sa Bengt, ”tokiga människor har vi på IKEA alltid varit nyfikna på” . Ring mig på tisdag, då har jag talat med chefen, Sven-Göte Hansson.
Jag ringde, fick besked att vi var välkomna till Älmhult för att presentera vår idé.
Fyra förväntansfulla, väl förberedda herrar stegade in på Ikeas kontor och mötte de två, för oss viktiga personerna. Personkemin stämde kände vi genast, och efter väl genomförd presentation fick vi beskedet att de noga skulle överväga våra planer.
En tid senare kallades vi till möte på IKEA i Kungens Kurva. Curt och jag åkte dit, och efter ytterligare genomgång, nu med Bengt S, och Produktchefen för stoppmöbler, Reine Arnell fick vi klartecken,
KÖR IGÅNG GRABBAR!