Det här är min snygga pappa Axel! Inte konstigt alls att mamma föll för honom. Han var 21 år när jag föddes, träffade mamma när hon var barnflicka hemma hos en familj i Osby. Jag tror han låg i lumpen då, men är inte alldeles säker. Tyvärr hade jag inte nån riktig närkontakt med min pappa som riktigt liten. Det berodde naturligtvis på att det inte blev nåt långvarigt förhållande mellan mina föräldrar, och att jag kom att växa upp hos min mormor & morfar. Inte så att de hade nåt emot på att jag träffade honom eller min släkt på hans sida, men det bara blev så. Krig i omvärlden och dåliga kommunikationer även i närområden bidrog säkert härtill. Jag har dock alltid vetat att han fanns och var min pappa, till skillnad från många barn i liknande situation, som inte förrän i vuxen ålder fått veta sanningen om sin härkomst. Det är jag glad över.
Pappa Axel gifte sig så småningom med Ulla, en flicka från bygden, och de fick ett barn, min syster Monica född 1957. Han blev änkeman 2006 och avled själv i december 2008. Monica och jag har mycket god kontakt och träffas ibland. Hon har barn och barnbarn och bor i Yngsjö på Österlen.
Pappa växte upp på en bondgård i Norraryd som ligger mellan Hökön och Kräbbleboda i norra Skåne. Jag tyckte det var världens ände, för vägen slutade på deras lagårdsbacke, omgärdat av myrar och skog. Farfar Nils-Johan och farmor Jenny fick sju barn, varav min pappa var äldst. När jag kom upp i skolåldern var jag hos dem ca en vecka varje sommarlov. Första åren fick jag ta cykeln på mjölkbilen som hörde hemma i Hökön, och sen cykla därifrån till Norraryd. Farfar & farmor var djupt religiösa Pingstvänner. Otaliga är de tältmöten jag bevistat med dem. Nästan så att jag än idag kommer ihåg texterna på de vackra sånger pingstvännerna har. De var mycket måna om mig, och en fin anekdot som berättats för mig är att en dag när jag var mycket liten höll man på att sätta potatis i Kåraböke, då en för dem okänd man kom på cykel, stannade och frågade om han kommit till Gustaf & Semmy. Jo, det hade han ju, blev svaret. ”Jag heter Nils-Johan och är farfar till Kenne som ni har vårdnaden om, och jag vill gärna lära känna er och se hos vilka mitt barnbarn skall växa upp”. Besöket avlöpte mycket väl med kaffedrickning och samtal, vilket resulterade i livslång vänskap mellan dem, och sen även med med mina många farbröder och fastrar.
Varje sommar från 8-9 årsåldern var jag även hos pappa & Ulla några dar. De bodde på en mindre gård i Holma utanför Osby. När jag sen flyttade till Göteborg blev besöken mer sparsamma, men de besökte oss en gång där, och när vi efter många år flyttade hem till Älmhult, blev umgänget åter lite mer regelbundet och så fortsatte det ända tills han dog. Jag är tacksam över att ha så många goda minnen av honom, och att vi fick lära känna varandra väl, ju äldre vi blev.