Sommaren 1959 går till historien som en av de varmaste på många år. Som väl är fick vi gå i linneklädesuniformen för det mesta. Den nya gröna som gäller nuförtiden var inte i bruk då, utan vi hade i princip tre olika plagg, Permismundering, Linnekläder och Fältuniform. Jag har alltid varit överkänslig för tyger som sticks, (och är så fortfarande) så jag hade ett litet helsike med Fältuniformen. Den var av grovt ylletyg av väldigt stickigt slag, så inledningsvis bar jag långkalsingar. Tänk er själva, >30° värme och jag i långkalsingar! Till sist tvingade jag mig att stå ut med det stickiga, och faktum är att efterhand vande jag mig någorlunda. Brrr!
Dagarna gick och blev till veckor, och vi fick lära oss både att marschera, skjuta och utbilda oss på de vapen luftvärnet hade på den tiden. Mycket teori eftersom luftvärnet redan då var ett tekniskt vapenslag. Vi låg även långa perioder nere på Ringenäs skjutfält och övade. Härliga veckor i det fina vädret! Fick skjuta med skarp ammunition, vilket man av kostnadsskäl knappast får idag. Eftersom jag numera bor nära Ringenäs, och hör skottsalvorna där, är det lätt att jämföra med hur det var på vår tid. Nuförtiden har man vad jag förstår pensionerat våra gamla LV pjäser modell 36 och ersatt dessa med robotsystem, så det skjuts ju inte långa skottsalvor mot målet längre. Det var spännande att försöka träffa ”korven” som ett målflygplan bogserade långt bakom sig. Vi var faktiskt ganska duktiga på att skjuta ner den! Långt senare, när vi flyttat till Frösakull, tyckte jag det var kul att ligga i en solstol på altanen och lyssna på hur de sköt. En gång tog de tyvärr fel och målföljde flygplanet som träffades istf korven, med följd att planet störtade och piloten omkom.
Att komma från en liten by i Småland till storstaden Göteborg var fantastiskt, tyckte jag. Trivdes från första dan! Tog varje tillfälle att ta bussen in på stan på kvällarna och bara gick omkring och njöt. Som militär betalade man bara 50 öre i inträde på Liseberg. Där fanns allt! Utomhus dansbanor t.ex. Man köpte dansbiljetter för 45 öre/st och bjöd sen upp en tjej. Hade man tur betalade hon med egen dansbiljett, annars fick man bjuda. De flesta tjejerna tyckte synd om oss militärer som inte hade det så fett, så de betalade själva. Det var nästan alltid Curt och jag som gick ut tillsammans, ty de andra grabbarna förutom ”Lappen” hade ju sina hem i Gbg och åkte vanligtvis dit. På Liseberg fanns (och finns än) musikkaféet Rondo. Ett jättetrevligt ställe, men lite för dyrt för oss militärer, så det blev inte så ofta besök där. Dessutom bjöds det ofta på underhållning från Stora scenen, med den tiden stora artister typ Gunnar Wiklund, Siw Malmqvist, Towa Carsson etc. Man fick verkligen mycket för 50 öre på den tiden… Även från Stora Scenen, där ”Lotta på Liseberg” sänds idag, uppträdde många av våra stora stjärnor av lite mera ”seriös” underhållning typ operaartister, men även gymnastiktrupper och liknande. Och inte minst…Min hustru Titti med Eskilstuna Folkskolors Dragspelsorkester under ledning av deras musiklärare Henry Berglund.
Det klart att man var less på det militära ibland. Men man fick ju faktiskt en skola för livet. Komma i tid, vårda kläder och skor liksom annan utrustning. Inte minst att bädda sin säng och hålla ordning i sitt skåp.Lärdomar som jag tycker mig ha nytta av än idag. När jag efter muck levde som ungkarl i f em år, gick jag inte till jobbet många gånger utan att ha bäddat min säng och lagt på överkastet. Hängde alltid in mina kläder i garderoben på kvällen.
Hur var maten då? Jo, rejäl och mycket god. Tillagades i eget kök av duktiga damer. Vi var ju ganska många som hade hemort långt bort och därmed låg över på helgerna. Då vankades det alltid lite extra gott. Det fanns alltid alternativa rätter att välja på, även i vardagslag. På mornarna kunde man välja på havre- eller mannagrynsgröt och ibland fick vi äggröra och korv & köttbullar på söndagarna, vilket jag gillade skarpt. På den tiden tyckte jag inte om ärtsoppa, som ju alltid varit soldatmat, men en junidag, i tryckande värme och iklädda den (stickiga) fältuniformen, när vi haft en långmarsch på 9 km med 25 kg packning från regementet till Sisjön så serverades det ärtsoppa med pannkakor av fältkockarna. Gissa om jag åt soppan då? Jodå, den smakade så otroligt bra, liksom pannkakorna, och sen den dan älskar jag ärtsoppa! Vi var förbjudna att enskilt gå ner till sjön och bada pga risken att drunkna eftersom inte alla var simkunniga varpå Curt och och jag la oss bakom en buske en bit från de andra, mätta till tusen, och somnade givetvis omedelbart. När det var dags för uppställning vaknade vi inte, och ingen såg var vi låg förrän alla hade letat en lång stund. Sicken utskällning vi fick av befälet! Sen badade vi alla! Efter detta passade jag alltid tiden.
Dagen efter marscherade vi hem igen. Lika varmt som på ditvägen, men nu gick vi med lätta steg. Gissa varför? Jo, vi ville hem för att på natten lyssna på Radio Luxemburgs referat från Ingemar Johanssons WM match mot Floyd Pattersson. Mer om det i nästa inlägg.